Saga av Holger Norrhage
Stormen tjöt, buskar och träd böjde sig för vinden och på de svagaste knäcktes stammarna som stickor. Det knakade oroväckande i den gamla väderkvarnen, som inte kunde minnas en värre storm än denna, trots att den stått på Öland sedan den kom till världen. Idag gjorde ön, sannerligen, skäl för namnet "solens och vindarnas ö"!
Knaak och Pang! sa det och på några sekunder förlorade kvarnen fotfäste och föll omkull. Där låg den på rygg, men var inte ledsen för det, ingenting hade gått sönder.
Det var då den fick en idé, så bra, att ingen väderkvarn någonsin fått en bättre. Den kom att tänka på en dag förra sommaren, då en underlig glas- och plåtfågel hade satt sig på ängen bredvid. Den hade inga vingar att flyga med, utan någon sorts propeller på taket istället. Den snurrade fort och kallades "rotor". Mjölnaren kallade fågeln "Helikopter". Eftersom en sådan kunde flyga, då måste jag också kunna det, tänkte kvarnen.
Om nu någon hade sett vad som hände, skulle han inte ha trott sina ögon. Hux, flux, lyfte väderkvarnen rakt upp och satte kurs mot fastlandet! Efter en stund försvann den ovan molnen…….
I flygledartornet på den stora flygplatsen hade man en väldig massa arbete den här dagen. F 28:or, DC 9:or och Jumbo-jet startade och landade. Alla måste, som du vet, lyda flygledarens order, ingen får starta och landa som han vill, ordning måste det vara.
Flygledaren stod just och tittade i kikaren söderut, då han plötsligt gav upp ett förvånat tjut, gnuggade sig i ögonen, tittade igen och ryckte till sig radiomikrofonen. Han hade sett något som skulle ha gjort vilken flygledare som helst förvånad och förskräckt. - Tornet anropar flygplan på inflygning till bana 12, tornet anropar… osv. Sedan ropar flygledaren - Vem är Ni, var kommer Ni ifrån, tänker Ni landa? Inget svar kom och han försökte igen. Det vill säga, han hann inte säga mer förrän man hörde en duns. Men, det var inte kvarnen som landade, utan flygledaren som svimmat. Säkert hade han upptäckt, vad det var som tänkte landa, en flygande väderkvarn!
Det här blev dagens stora sensation. Journalister och fotografer, radio- och TV- reportrar strömmade till och hundratals andra nyfikna. Kvarnen blev så glad över uppmärksamheten, att den reste sig upp. Den satte fart på vingarna och gjorde allt för att bli så vacker som möjligt.
Så kom natten och den blev mycket mörk. De nyfikna kunde inte se så mycket av kvarnen. De gick alla därifrån, beslutna att återvända nästa dag för att titta på underverket. Flygplatsen stängdes och kvarnen tyckte det var skönt. Äntligen kunde den vila sig efter dagens fantastiska upplevelser. Tidigt nästa morgon strömmade massor av folk till flygplatsen som öppnats igen. Men, de blev väldigt besvikna. Där fanns ingen kvarn! Vad hade hänt? Barnen grät och till och med i de vuxnas ögon kunde man se tårar.
På natten hade den känt sig främmande och övergiven och börjat längta tillbaka till Öland igen. Än en gång hade den satt snurr på sina kvarnvingar och lyckats lyfta från marken, trots alla rep man surrat fast den med.
Den hade flugit lågt över marken mot kusten och snabbt hade den hunnit till Kalmarsund. Därifrån kunde den se Öland och det dröjde inte länge förrän yrvakna ölänningar kunde höra ett mystiskt sur över taken. Över Sandvik sågs den göra några svängar på låg höjd. Den hade upptäckt Sandviks stora, fina kvarn. Åtta våningar hög och med en trevlig restaurang i bottenvåningen. Den vackraste han sett! Men flyga kunde den inte!
Efter ännu en sväng över Sandvik och Persnäs flög den bort därifrån, flera mil och landade lyckligt på en äng nära en stor lantgård.
Där står den än i dag och trivs väldigt bra. Precis som alla andra gör på Öland. Flyger gör den inte mer, och det är nog bra. Alla ölänningar och öns gäster vill att kvarnarna skall finnas där och det tycker väl också Du?
Holger Norrhage
Sandviks Kvarn, Sandvik, S-380 74
Löttorp, Sweden
e-mail:
sandvikskvarn@telia.com
Phone +46 485 - 261 72 Fax +46 485 489 30(vinter)
+46 485 260 13 (sommar)